För vems skull är det här egentligen? Det är nog inte för min skull. Jag vill vara smal och trivs med det. Vet inte vad jag vill riktigt. Vara ifred och äta, träna som jag vill och väga vad jag vill. Alla bestämmer över mig. Jag väger nu 35 kg och har vägt mindre förr så därför känner jag mig stark ändå. Jag har ju varit mycke smalare och jag äter just nu väldigt mycket. På grund av hot med lpt och där kommer de göda sönder mig. Jag tar hellre livet av mig än att bli tvångsmatad och inlåst igen. Jag har inte anorexia. Jag har någon störning men den kan inte diagnostiseras för jag vet att jag är smal jag strävar inte efter att gå ner i vikt. De har bara blivit så för all ångest leder mig till viktnedgång. Jag äter mig proppmätt nästan varje måltid nu. Och målsättning 1 är att gå upp först och främst 5kg men i muskler. Det krävs att jag vilar och äter kanske ännu mer? Men det klara jag inte för ångesten äter upp mig. Jag klara inte av att vila. Mina muskler/min kropp värker dagligen av styrketräningen. Och jag hinner aldrig bygga upp något utan jag bara btytet ner. Allt blir fel. Men ångesten är för stark. Jag ska ta fler bilder på hur kroppen ser ut just nu. Jag har slut på fett på kroppen iallafall det ser jag dom positivt men jag vet också att de är skadligt. Jag är frisk men samtidigt styrs jag av något. Jag har ju mitt förnuft men inte styrkan nog att följa den. Kanske inte rätta viljan?
Nu är jag mätt. Mätt för mig då de är på gtändrm till för mätt=fetto äckel fetaste äckligaste värdelösa johanna. Totalt värdelös och äcklig
