En kompis hörde av sig och ville vi skulle hitta på något, men jag kunde ju inte, det skulle innebära äta godis och bullar och allt det där eftersom hon ville jag skulle sova över. Men jag vill ju, det är bara den här jävla ätstörningen som förstör allt. Och nu har jag ändå nyss ätit världens fetaste mat, jag hade inget val.

:'( snart orkar jag inget mer, jag känner mig så ensam och äcklig,ful,värdelös!

Söndag:

Frukost
en macka med två regäla skivor rökt kalkon, och två glas mjölk

Mellanmål
ett äpple

Lunch
två lujsa "lunch" mackor med mycke ost, två glas mjölk 
 
Mellanmål
Ett päron och en kaka 

Middag
Ungsrostade rotsaker med lax i curry,  med grädd sås.
- Och jag åt mycke! drack ca två glas juice

Det är det jag har hunnit med och anntagligen när pappa kommer hem snart kommer han "tvinga" :( i mig bullar och saft eller glass eller nått sånt...

Så det återstår:

Fika(!)

Kvällsfika: antagligen fil och musli

gud så vacker, önskar jag också kunde vara så vacker... in my dreams

Hur vet man om man har anorexia?

---

• Man ägnar en stor del av tiden åt mat och kalorier. Man planlägger hur lite man ska äta och hur mycket man ska motionera. Man bestämmer sig för att gå ner till en viss vikt, men bantningen upphör inte när det ursprungliga målet är nått . En svårstoppad process har börjat.

okej, jag tänker och planerar mycke vad jag ska äta, men jag motionerar inte mycket (jag gjorde förut, men min kropp orkar inte längre). Jag hade bestämmt mig för att gå ner i vikt till en viss "målvikt" men sedan fortsatte det längre en jag planerat, min vikt rasade ner på kort tid. Och nu vill jag bara försöka vara nyttig och äta sunt och normalt, men det är trögt att komma upp i vikt, så nu står jag inprincip still...

• Man är hela tiden rädd för att gå upp i vikt.

Det stämmer inte rigtigt, för inners inne vill jag gå upp iaf ca 2 kilo, men jag vill samtidigt inte svulla och äta gosaker. För då blir jag bara äcklad av mig själv och känner mig tjock, men upp i vikt ska jag, jag måste!

• Man känner sig fet, även om ens egen vikt är lägre än andras med samma längd och ålder.

Nej, jag har insett hur äckligt smal jag är, men det går till och från vissa dagar är värre än andra, men jag ser mig inte som tjock, jag gjorde förut men nu ser jag mig som ett livs levande skelett

• Menstruationerna upphör.

Han aldrig få min innan jag fick ätstörningen...

• Man isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande.

Sant

• Förvrängd kroppsuppfattning.

Nej nu ser jag mig som jag ser ut på riktigt

• Matvanorna ändras - en liten måltid kan ta lång tid och man sitter ofta och petar maten i småbitar.

Ja, jag äter väldigt sakta, men normala portioner 

• Man börjar använda läkemedel för att gå ned i vikt.

Nej har aldrig hänt

• Ibland kräks man för att gå ned i vikt.

Inte det heller

• Man får förstoppning och magont.

Magont, ja

Vilka är tecknen på anorexia nervosa?

• Viktnedgång som leder till kroppsvikt som konstant är lägre än 85 procent av den förväntade (med hänsyn till längd och ålder).

Ja

• Viktminskningen är självförvållad (fasta, minskat födointag, motion, vätskedrivande läkemedel, laxermedel, bantningsmedel, kräkning).

Ja minskat födointag

• Rädsla för fetma och viktökning (viktfobi).

Ja, jag är liv rädd för att tappa kontrollen och bli tjock

• Upphörande av menstruation eller försenad pubertetsutveckling.

Ja

• Dålig blodcirkulation med låg puls och lågt blodtryck.

Ja

• Vitaminbrist.

Vet faktiskt inte, men kanske? inget jag har märkt

• Tandskador (vid upprepade kräkningar skadas emaljen av den sura magsaften).

Nej

Har precis ätit middag, ganska mycke två portioner för den delen.
Men nu sitter jag här och fryser, och har ont i magen också, antagligen för att min magsäck är så liten. Jag blir alltid så frusen när jag precis har ätit, eller jag fryser nästan konstant...
Jag hatar att fysa, det spelar ingen roll hur mycke kläder jag har på mig, jag fryser ändå.
- För lite underhudsfett ja, jag vet.