jag och min mage
varje gång jag ha ätit känns det som min mage sväller upp och blir enorm. jag får massa tix om att kläderna inte får sitta åt, har jag ett par byxor som sitter åt i midjan får jag panik, för jag känner mig tjock när det sitter åt.
Och sitter jag upp med rak ryg, kan jag inte slappna av i magen för då känns det som om jag har värlens balongmage, sjukt jag vet...
och mina lår blir enorm när jag sitter ner och mina arm känns också tjocka, ja hela jag som värlens fetto...
Och sitter jag upp med rak ryg, kan jag inte slappna av i magen för då känns det som om jag har värlens balongmage, sjukt jag vet...
och mina lår blir enorm när jag sitter ner och mina arm känns också tjocka, ja hela jag som värlens fetto...
måste se upp mot ljuset
ni frågar hur jag mår, hur det är med mig, säger att det är tomt på skolan. ni bryr er, jag kan inte fatta, ni frågar efter mig, mig... tack så mycket, det finns otroligt fina människor som verkligen bryr sig, ett stor tack direkt från hjärtat till er <3, det värmer verkligen.
liten uppdatering om vikten, ett halvt kilo upp sen förra veckan. det går framåt, och nu har jag ett mål här ska ni få höra:
få mens, få min kropp att fungera normalt
ta kontakt med mina gamla vänner, som jag saknar, och älskar innerst inne :'(
jag vill vara smal, vara hälsosam, men inte sjuk
träna, åka skidor, springa, dansa, göra sånt jag gjorde förut
bli mer öppen och social mot människor
allt det här kan jag få om jag bli frisk, allt det här, ett liv.
liten uppdatering om vikten, ett halvt kilo upp sen förra veckan. det går framåt, och nu har jag ett mål här ska ni få höra:
få mens, få min kropp att fungera normalt
ta kontakt med mina gamla vänner, som jag saknar, och älskar innerst inne :'(
jag vill vara smal, vara hälsosam, men inte sjuk
träna, åka skidor, springa, dansa, göra sånt jag gjorde förut
bli mer öppen och social mot människor
allt det här kan jag få om jag bli frisk, allt det här, ett liv.
slit utan värkan
angående igår, min vikt. jag klarade mig? jag gick inte upp ett enda hekto på en vecka.
är det bra, är det dåligt? jag vet inte. jag vet inte vad jag vill, jag vet inte om jag är sjuk eller frisk, jag vet ingenting. jag vet knappt vem jag är längre, anorexian tar över mig mer och mer, dag för dag.
varför gör jag såhär?...
... så fort jag får chansen låser jag in mig på mitt rum, lägger mig ner och gör sittups och armhävningar. bara för att jag har chansen, när ingen är här när ingen ser, det är som min plikt att jag måste, ner på golvet, känna smärtan den svidande kännslan i magen, den är undebar. det är som min drog att träna, att känna kroppen slita och plågas, finns det nått bättre? jag älskar det.
jag är fetast i världen, bara så ni vet
Idag ska jag väga mig, gissar att jag gått upp ett kilo sen förra veckan? :( tjocksmock. Och jag kan inte komma undan längre och fuska med något, det är stenhård koll på mig nu, de måttar upp maten och ser till att jag tar colagenet tre gånger om dagen i full dos, "närnings tillskott", och det är de som gör att jag ökar i vikt.
ush för det här, jag är inte ens smal längre, jag känner mig hur tjock som hellst.
ush för det här, jag är inte ens smal längre, jag känner mig hur tjock som hellst.
varför gör du såhär...
mamma, stackars mamma jag älskar dig
ibland undrar jag om du verkligen älskar mig också?
ibland undrar jag om du verkligen älskar mig också?
utseendefixering
varför är utseende så viktigt, det är viktigt för mig att vara smal betyder nästan allt för mig.
det är så viktigt är jag inte smal är jag ingenting, då är jag helt, helt värdelös.
det är så viktigt är jag inte smal är jag ingenting, då är jag helt, helt värdelös.
sjuk/frisk?
sådär, här sitter jag nu, jag ska bli frisk. nu påriktigt? jag vill gå upp i vikt och leva ett normalt liv.
jag är 17 år och lever i en 10 årings kropp och det håller inte längre.
nu blir jag hemma här, jag får säga adjö till andra året på gymnasiet som jag tog en paus från och som jag nu måste hoppa av helt. Jag får sikta på att börja skolan nästa termin och gå om ett år.
men jag kan inte förneka att det kryper en panik inom mig, som snart måste komma ut och jag får ett sammanbrott och jag vill skrika: DU ÄR INTE ENS SMAL, VADÅ BLI FRISK?! DU ÄR JU INTE SJUK; TITTA PÅ ANDRA MÄNNISKOR DE ÄR SMALARE ÄN DIG OCH DU SITTER HEMMA OCH ÄTER HELA DAGARNA FAST DU ÄR TJOCK SOM EN JÄVLA GRIS!
... där har ni mina två sidor i hjärnan en sjuk och en frisk. och den sjuka lyckas på något sätt alltid övertala mig mer.
jag är 17 år och lever i en 10 årings kropp och det håller inte längre.
nu blir jag hemma här, jag får säga adjö till andra året på gymnasiet som jag tog en paus från och som jag nu måste hoppa av helt. Jag får sikta på att börja skolan nästa termin och gå om ett år.
men jag kan inte förneka att det kryper en panik inom mig, som snart måste komma ut och jag får ett sammanbrott och jag vill skrika: DU ÄR INTE ENS SMAL, VADÅ BLI FRISK?! DU ÄR JU INTE SJUK; TITTA PÅ ANDRA MÄNNISKOR DE ÄR SMALARE ÄN DIG OCH DU SITTER HEMMA OCH ÄTER HELA DAGARNA FAST DU ÄR TJOCK SOM EN JÄVLA GRIS!
... där har ni mina två sidor i hjärnan en sjuk och en frisk. och den sjuka lyckas på något sätt alltid övertala mig mer.
de sura äpplet som ger ångest
jag mår skit just nu, vet inte varför men det känns som att allt tynger mig just nu. kanske är det för att mamma och pappa har börjat bråka nu igen. det är mamma som beter sig barnsligt, jag blir så arg och ledsen. hur länge ska man behöva stå ut, hur många år har jag inte lidit igenom det här nu? hela min uppväxt nästan.
jag älskar dom båda två, men det är så fruktansvärt jobbigt när det är såhär, jag står helt enkelt inte ut, men jag har ju inget val, det är bara att bita i det sura äpplet, annat kan man inte göra.
jag väger 37 kilo nu, jag har panik, men jag biter i de sura äpplet
jag är inlåst, men jag biter i de sura äpplet
jag har varit de i över en månad, men jag biter i de sura äpplet
jag har inga vänner, men jag biter i de sura äpplet
jag har inget liv, ingen fritid, bara skit, men jag biter i de sura äpplet
och jag som trodde 2011 skulle bli början på ett bättre liv, tjena det börjag värre än vanligt.
och nu är man på väg att bli en jävla fettknopp mitt på allt, hejsvejs!
jag älskar dom båda två, men det är så fruktansvärt jobbigt när det är såhär, jag står helt enkelt inte ut, men jag har ju inget val, det är bara att bita i det sura äpplet, annat kan man inte göra.
jag väger 37 kilo nu, jag har panik, men jag biter i de sura äpplet
jag är inlåst, men jag biter i de sura äpplet
jag har varit de i över en månad, men jag biter i de sura äpplet
jag har inga vänner, men jag biter i de sura äpplet
jag har inget liv, ingen fritid, bara skit, men jag biter i de sura äpplet
och jag som trodde 2011 skulle bli början på ett bättre liv, tjena det börjag värre än vanligt.
och nu är man på väg att bli en jävla fettknopp mitt på allt, hejsvejs!
