tack
tack för kommentarer, det värmer.
men det är svårt att beskriva, jag vill ju vara frisk. men att släppa taget av kontollen och sjukdomen känns omöjligt. och det är det som skrämmer mig... jag vill kämpa, men gör jag värkligen det?
eller fortsätter jag att lyssna på demonen som talar i mitt huvud?
men det är svårt att beskriva, jag vill ju vara frisk. men att släppa taget av kontollen och sjukdomen känns omöjligt. och det är det som skrämmer mig... jag vill kämpa, men gör jag värkligen det?
eller fortsätter jag att lyssna på demonen som talar i mitt huvud?
Kommentarer
M
bra skrivet, det stämmer så väl!
sv' tack för att du bryr dig, men det är redan försent.. jag är redan fast, har levt med den här skiten i över tre år. men jag går inte ner i vikt för att mina föräldrar har sån koll. dom påpekar maten, jag vägrar, dom ger mig förbud, dom tvingar i mig mat och snart söker dom hjälp åt mig. men jag är inte redo att få hjälp, jag har inte gått ner tillräckligt, jag är inte redo att ge upp mitt band till ana, för jag älskar henne, hur mycke hon än förstör för mig. och nu har jag lovat mig själv att sluta lura mina föräldrar genom att äta onyttigt skit då och då för det är så äckligt.
Trackback
