solljus
Mamma och pappa jag älskar er. Ni är mitt allt, min själ mitt hjärta. Mitt liv. Om jag kunde skulle ja ge allt från mig till er. det ända sättet tycks vara att lycklig för då blir ni också det. Så jag ska le, trots att regnet öser ner. För er ❤
.
Jag är inte arg idag.. har ingen ork till det. Har antagit utmaningar och känner mig besegrad av ångesten. Nu skrattar den åt mig, hånar mig varför gjorde jag det. Varför åt jag pajen till middag, med vitt mjöl och smör. Och inte nog med det ett rejält kvällsfika tre timmar senare efter att jag suttit stilla och knappt rört mig. Och nu är jag fast här hos mamma och pappa. Imorgon är de lördag vilket innebär att jag måste fly. Från bråk, tjafs och ångest att gå till mötes om jag stannar. Jag önskar jag kunde. Jag vill vara här hemma helst hela tiden. Men hur ska jag då kunna träna? Gå ut och gå och följa mina matrutiner.. Jag känner mig så besegrad att inte ens paniken än har intagit. Allt gör ont. Det river, skriker i mig. Men jag orkar inte. Inget jag är utslagen som att jag knappt lyssnar på ångesten? Eller vad är det som händer egentligen? Jag intsl
slut
Kvällsifka:
1 knäckebröd med grönsaker
1 dl keso
2dl mjölk 1,5%
1 kokt ägg
1/2 apelsin
behöver jag säga mer än så?
tjock mätt äcklig vill gå under.
tidigare idag
9.00
1 portion gröt
bär och apelsin
1,5 dl mjölk
1 kokt ägg
13.00
2 morotsbiffar (köpta)
couscoss
grönsaker
keso
17.30
kyckling
potatis
gräddsås!
grönsaker
21.00
kvällsfikat..
Ja jag får välja på detta.. känna mig tjock och pressa mig upp i vikt på egen hand. eller läggas in på tvångsvård och tvingas upp till bmi 20 och vara inlåst hela sommaren (igen). räcker med att jag var det förra sommaren.
alternatvet låter enkelt och självklart nu när jag skriver det, och formulerar ord utanför mig. men det är så otroligt, fruktansvärt smärtsamt. jag vill lägga mig ner och förvinna för gott. det gör så ont. och nästa dag blir den samma. allt är ett lidande , jag orkar inte. men jag måste. jag vet är förvånad hur jag tar mig igenom dagarna med smärtan men det tycks gå igenom. jag sliter så ont. mamma och pappa med, de mår kanske ännu sämre än mig. förlåt. jag orkar inte
inget
längre
men kan inte ge upp
för då ger ni också upp
@@@$/^//^& jag är äcklig
Jag är inte arg idag.. har ingen ork till det. Har antagit utmaningar och känner mig besegrad av ångesten. Nu skrattar den åt mig, hånar mig varför gjorde jag det. Varför åt jag pajen till middag, med vitt mjöl och smör. Och inte nog med det ett rejält kvällsfika tre timmar senare efter att jag suttit stilla och knappt rört mig. Och nu är jag fast här hos mamma och pappa. Imorgon är de lördag vilket innebär att jag måste fly. Från bråk, tjafs och ångest att gå till mötes om jag stannar. Jag önskar jag kunde. Jag vill vara här hemma helst hela tiden. Men hur ska jag då kunna träna? Gå ut och gå och följa mina matrutiner.. Jag känner mig så besegrad att inte ens paniken än har intagit. Allt gör ont. Det river, skriker i mig. Men jag orkar inte. Inget jag är utslagen som att jag knappt lyssnar på ångesten? Eller vad är det som händer egentligen? Jag intalar mig själv att gjort är gjort. Jag har ätit de där nu och jag kan inte ta tag i de förens imorgon.. jag måste träna imorgon. Tjocka feta lata ohälsosamma jag. Vem tror jag att jag är?! Sitta still och äta mig proppmätt på onyttigheter. Fyfasen detta ska jag få igen för!!! ÄckeL. Jag får fram och tillbaka i sinnet vill sova nu och vakna imorgon helst utan ångest. Men är tveksam till det. Godnatt och skjut mig tack
hökgzjrxhlxlyf
Säg någon jag inte är arg på. Jag blir förbannad, irretarad, less och vill dra mig ifrån alla. Familjen, vänner, släkt.. alla. Och även denna jävlahikgfkgkfjddjjddf telefon jävel som inte går att skriva på!!
Igår svor jag åt en unge som skrek inne i en provhytt när jag stod och prova byxor på byxor och alla bara trilla av. Inte ens xs tycks sitta uppe längre.. Idag sa jag håll käften till min katt som jamade vid dörren. Jag är arg. På allt och alla. Ingen lämnar mig ifred. Alla tjatar att jag ska söka hjälp. Jag äter ju, fattar ni inte!? Jag drar mig undan alla vänner för jag orkar inte detta. Och mina föräldrar tjatar sönder mig. Nu har jag ju ätit mycket! Och blir lika imorn och imorn. Fuckxghhvhgfsssgkmplvfdef skit och får åt helvete med allt!!!!!!! Huxdfxcxdxklbfd
m
Känner mig faktiskt lite påhoppad av en vän idag. Vi har inte så bra kontakt nuförtiden och känner hur hon var arg på mig och min situation. Hon har själv haft anorexia och är inte fullt frisk vilket förklarar varför hon känner som hon gör mot mig. Jag har ont i själen och vill helst att vi ska gå skilda vägar. Men inte som ovänner. Vi är inte bra för varandra. Jag önskar dig all lycka i världen och jag älskar dig Madde. Du är en vacker människa och du förtjänar ett liv utan dessa psykiska problem. Vi må gå skllilda vägar. Kanske mötas någonstans i livet senare men inte här och inte nu. Låt mig vara, Lev ditt liv så kommer du också må bättre. Just nu verkar du vilja ha mig under kontroll och det stressar dig. blir inte bra för någon. Kärlek till dig min vän.
oförklarligt
Det är inte jag som valt de här. Ingen tycks förstå att den valde mig..
11. 00
Jag orkar inte. Vill inte. Att andas gör ont. Allt gör ont. Hur ska jag leva för att överleva.. Ska jag leva? Är det värt detta lidande. Jag har ont i hjärtat men lika ont i själen. Orkar knappt finna ord, orkar knappt försöka. Jag ligger nere i vattenpölen där de regnar på mig. Jag har gett upp, för jag finner ingen mening. Det gör för ont.
Mamma, pappa och martin jag älskar er. Lev för mig om jag dör idag.
Mamma, pappa och martin jag älskar er. Lev för mig om jag dör idag.
söndag
Jag orkar inte längre.. snart dör jag. Snart finns jag inte mer. Solen lyser svagt bland molnen, fåglarna kvittar. Jag borde höra och känna det, men ingenting känns.
Det gör ont i mig och allt skaver. Jag vill inte dö, men orkar inte längre. Den jag har förvandlas finns det egentligen ingen som kommer sakna. Johanna finns inte kvar hon är borta av något annat. Jag vet inte vart hon är eller knappt längre vem hon var. På såvis är jag redan död. Jag vill inte dö jag vågar inte. Jag vill inte leva såhär jag vet inte alls vart jag ska ta vägen. Så den bestämmer och drar mig längre och längre in i mörkret. Solen och fåglarna är bara ett minne. Något jag hoppas på att få känna igen när jag nått ljuset. Min kärlek går sönder, blir för svag. Jag önskar jag kunde ge mer men jag är för svag. För att leva, ge och känna. Jag är övertaggen. Hjälp mig. Hjälp mig
Det gör ont i mig och allt skaver. Jag vill inte dö, men orkar inte längre. Den jag har förvandlas finns det egentligen ingen som kommer sakna. Johanna finns inte kvar hon är borta av något annat. Jag vet inte vart hon är eller knappt längre vem hon var. På såvis är jag redan död. Jag vill inte dö jag vågar inte. Jag vill inte leva såhär jag vet inte alls vart jag ska ta vägen. Så den bestämmer och drar mig längre och längre in i mörkret. Solen och fåglarna är bara ett minne. Något jag hoppas på att få känna igen när jag nått ljuset. Min kärlek går sönder, blir för svag. Jag önskar jag kunde ge mer men jag är för svag. För att leva, ge och känna. Jag är övertaggen. Hjälp mig. Hjälp mig
paraply
Jag har nog aldrig sett min pappa gråta. det kanske var på morfars begravning jag såg det. för många år sedan när jag var ett litet barn. Pappa har alltid hållt upp familjen, varit som en sol som gör allt för att lysa och påminna om regnbågen som kommer efter när regnet öset ner. När våra tårar bara trillar och vi lagt oss ner i vattenpölen och tappat hoppet om allt. Idag var en sådan dag då allt gjorde extra ont.
- Pappa sa till mig att johanna kommer att dö. Och sen gick han ut och var borta i flera timmar. Jag la mig på sängen och grät
/mamma
Kväll natt
Jag vill inte dö
jag vill inte sluta andas
inte än
Jag är inte klar på jorden
snälla låt mig vakna upp imorgon och göra allt bättre
mamma pappa Martin mormor farmor
vore de inte gör er så vore jag inte vid liv
och nu måste jag upprätthålla det för eran skul.
Älskar er ni är meningen i mitt liv
Pappa
Visst gör det ont ibland.. att se solen lysa genom fönstret. Och inte veta hur man tar sig ut, Hur man ska hamna i något nytt. Omgivningen är dig lik och jag trampar kvar i mina spår. Men halva min familj gör ju också det? Varför ställs de alltid krav på mig varför måste jag alltid lyckas. Pappa är min hjälte, han är den starkaste människan jag någonsin vet om. Ett hjärta fyllt av kärlek och ett mod av vita vingar. Jag brukar falla ibland och då plockar du alltid upp mig. Och får mig på fötter igen leder mig mot rätt stig. Utan dig skulle jag inte orka leva. Pappa du är min stjärna. Min bästa vän ❤
hobbit
Jag lever i en värld fylld av tvång oro och ständig snurrande i mitt huvud. kan inte ens se en film med en vän längre, jag sitter där i min bubbla. Förstår ingenting ser en skärm med rörande figurer hör ljudet i bakgrunden för de som över röstar är tankar om att jag inte borde sitta still, att jag nyss åt för mycket. Att magen känns uppsvälld, de känns tungt att andas och paniken intar kroppen. Allt jag gör blir fel och borde ha gjorts på ett annat sätt. det gnager och sliter i mig och inom mig pågår krig för fullt. Smärtan är mer intensiv än om jag hade haft känslan av att ätit för lite, den ångesten gnager mer försiktigt. Medans denna tar i så att hela havet stormar. Jag sjunker och flyter upp far runt och håller på att kvävas. Samtidigt som jag sitter bredvid min oerhört fina barndomsvän och ska vara insatt i en film och samtidigt social. De gäller att hålla huvudet högt. Men när jag ständigt får vatten över huvudet så skiner kanske mitt världskrig igenom. Jag älskar dig min vän och du betyder så mycket för mig, så mycket jag har upplevt och skrattat med dig i mina dagar. Du har varit en sol för mig. Tack Jannie ♡
