.
Jag är inte arg idag.. har ingen ork till det. Har antagit utmaningar och känner mig besegrad av ångesten. Nu skrattar den åt mig, hånar mig varför gjorde jag det. Varför åt jag pajen till middag, med vitt mjöl och smör. Och inte nog med det ett rejält kvällsfika tre timmar senare efter att jag suttit stilla och knappt rört mig. Och nu är jag fast här hos mamma och pappa. Imorgon är de lördag vilket innebär att jag måste fly. Från bråk, tjafs och ångest att gå till mötes om jag stannar. Jag önskar jag kunde. Jag vill vara här hemma helst hela tiden. Men hur ska jag då kunna träna? Gå ut och gå och följa mina matrutiner.. Jag känner mig så besegrad att inte ens paniken än har intagit. Allt gör ont. Det river, skriker i mig. Men jag orkar inte. Inget jag är utslagen som att jag knappt lyssnar på ångesten? Eller vad är det som händer egentligen? Jag intsl
Kommentarer
Trackback
