Pappa
Visst gör det ont ibland.. att se solen lysa genom fönstret. Och inte veta hur man tar sig ut, Hur man ska hamna i något nytt. Omgivningen är dig lik och jag trampar kvar i mina spår. Men halva min familj gör ju också det? Varför ställs de alltid krav på mig varför måste jag alltid lyckas. Pappa är min hjälte, han är den starkaste människan jag någonsin vet om. Ett hjärta fyllt av kärlek och ett mod av vita vingar. Jag brukar falla ibland och då plockar du alltid upp mig. Och får mig på fötter igen leder mig mot rätt stig. Utan dig skulle jag inte orka leva. Pappa du är min stjärna. Min bästa vän ❤
Kommentarer
Trackback
