Äckel!! 36kilo
Usch på mig. Jag känner mig äcklig, irriterad och äcklad av mig själv. Jag har gått upp från 35 kilo till 36 uch och fy. Samtidigt strävar jag efter viktuppgång. Är hotad med tvångsinläggning annars och då är de bättre om jag kan träna och äta på mitt vis. Men känner mig just nu oerhört äcklig och magen är mätt och står ut om jag slappnar av. Därför andas jag små andetag för att slippa känna. Men vetskapen om det som ligger i magen är hemsk.
Mamma tjatar klagar på allt. Pappa skriker svär är arg och förtvivlad. Mormor tjatar Martin ifrågasätter. Ingen låter mig vara!! Fast jag gått upp nu i en vecka!???
Då ger jag upp de här då? För de är lika mycket för eran skull som min men då vet jag inte. Om inte de här duger ens?!?
8. 00 1banan 1 plommon 1clementin
11. 00 1snörgås 1 ägg 2dl mjölk
15. 00 1päron 15 nötter
18. 00 Middag på mätt mage: basilikapuckar potatis avocado och grönsaker i stekt smör!
21. 00 1 nektarin avocadobitar 7nötter med nötsmör 3körsbärstomater och vatten
Kvälksmålet och middagen blev för mycket. Äckligt i min kropp nu har panik. Usch imorgon är det 1september och jag ska ta en vikt på morgonen och nu vara kontrollerad regelbunden och hälsosam i alla lägen. Fortsätta med styrketräning som ska bygga upp kroppen. Inte detta till den som jag gör nu..
Bjuder på en ägg bild
Vilodag!!!!!
Idag har något stort skett
Jag har inte tränat!
Inte på hela dagen
Försöker ätit någorlunda
Jag har haft en vill dag, som jag länge känt att jag behövt.. att kroppen skrikit efter att få vila. Och idag tog jag mig modet till det. Jag kanske ska tacka jobbet och Torvalla. Jag sov hemma och mamma skjutsa mig och hämta mig till jobbet 10. 00 -21. 00
Hade tänkt att jag skulle smygträna inne på rummet klockan 7. 00 men var så trött och tog mitt förnuft till fånga och struntade i det och sov och gick sen upp och åt min vanliga frukost. Maten har gått helt ok har sett ut så här:
Frukost: 1dl fil, 1/2 dl musli, 1 kokt ägg och massa grönsaker bär och grönsaker
Lunch: 1 banan, 1 clementin, 1kopp te
Middag: sallad av bulgur vete/fullkorn och bönor med vinegrett olja
Kvällsfika: 2 hårdbrö mackor med mandelsmör, 1/2 banan nötter och frön och 2 dl mjölk
Imorgon fortsätter jobbet ska jobba 10. 00 till 10. 00 dagen därpå.. jobbigt att få ihop mat träning och hålla ångesten i schack samtidigt som jag måste vara skarpt på jobbet. Kunna hantera stillasittande och pedagogiska måltider. Bortförklara mig, planera och undvika jobbiga mat situationer. Samt hålla koll på tider, rutiner, uppgifter, mediciner och allt. Allt måste vara under kontroll. Imorgon blir en tuff dag men jag klarade denna och ska överleva nästa. Godnatt ❤
Fortsättning
Hur denna tisdag fortsatt:
Jag fick ångest efter måltiden lunchen alltså. Och intalade mig själv att jag skulle stanna i den, vara stark. Men mättnadskänslan blev för påtaglig och det rev och slet i mig jag försökte rita men paniken bara malde inkom mig. Det går från förnuft till känsla ett krig där inne. Jag borde stanna inne sitta still och vinna över ångesten och jag borde gå ut och gå nu! Ut och rör på dig ditt äckel skriker känslan. Jag får ingen ro och känslorna över röstar förnuftet som inte har någon chans.
Jag går ut på en riktigt lång promenad, i skogen över ängar. Andas frisk härlig luft och går i lugnt tempo. Går förbi ett jordgubbsland på en äng. Får för mig att palla några, som man alltid gjorde förut med kompisar på sommarna. Så jag börjar plocka fyller hela tröjan och lindar om, låt mig gissa att de var minst ett kilo jordgubbar. Härligt stora röda, superfina. Jag traskar vidare hemåt och vötjsrtbli törstig när jag går på skogsstigen får för mig att de är okej om jag tar en jordgubbe nu trotts mättnad från lunchen. Och då behöver jag inte tänka på något mellanmål sen innan middagen tänker jag. Jag går i solens hetta och jordgubben är ljuvligt söt och smälter i munnen. Jag tar en till, det kan inte skada. Och en till och en till och jag äter jordgubbe på jordgubbe medans jag går. Dessa är hälsosamma tänker jag. Fortsätter gå och fortsätter äta. Nu har jag ätit tio och snart tjugo. Åh är jag inte hemma snart jag kan inte hejda ätandet. Jag äter och äter 30 jordgubbar kanske 40, 50? Tröjan är nästan tom när jag kommer hem, magen är proppfull. Vad har jag gjort?! Snabbt trycker jag i mig de sista jordgubbarna. Jag har hestätit ksnske en liter jordgubbar?!?
Ångesten börjar krypa mot mig och nu exploderar den. Vad ska jag göra. Vart ska jag ta vägen. Jag packar min ryggsäck med böcker och börjar tok promenera ändå in till stan. Går och går och har svårt att andas. Ångesten tar död på mig. Fortare fortare går jag. Runt en mil. Tills jag kommer till min lägenhet i stan in på golvet och tok tränar. Kroppen orkar nästan inte men jag måste. Träna, sittupps armhävningar fram och tillbaka samtidigt som jag gråter. Skriker och ser mig i spegeln. Värdelösa äckliga fitta skriker jag till spegelbilden och gråter ner på golvet och tränar.
Går till mormor gråter
Går en promenad till
Tvingas hem för att äta middag!!
Äckel har panik kan inte andas måste äta igen
Är tvingad
Hemskt
Kommer hem gråter
Äter middag klockan 7 rejäl portion
Potatis gräddsås och kyckling
Tvingas
Äckel
Vill gå och lägga mig men tvingas igen
Kvällsfika 21. 00 (två timmar senare!!! )
1 banan 1nektarin 2dl mjölk
Diskussion bråk prat om tvångsvård
Att jag inte äter
Panik
Jag som vräkt i mig och vräker i mig fika direkt efter muddag
Förstå min panik
Nu vill jag sova
Och slippa vakna
Hemskt hemsk dag
Tisdag
I natt klockan 5 åt jag:
1banan 1nektarin 11nötter och 2,5 dl mjölk
Åt en nöt när jag vaknade och nu klockan 10. 15 åt jag denna portion:
Känner mig duktig och proppmätt. Åt på 25 minuter kroppen skrek efter maten och jag kunde inte äta sakta. Nu har jag lite ångest ska ringa pappa. Världens bästa pappa jag älskar dig så och jag behöver dig för att överleva detta. Nu har jag bestämmt mig jag ska kämpa emot ätstöringen och försöka gå upp i vikt 👊 vägde mig igår och vågen pekade på 34. Får någon reda på de så blir jag kanske tvångsinlagd igen. Och då lider jag heldre med ångest hemma. Än våra instängd och tvångsmatad igen
20150819
ibland gör det ont att finnas
ont att andas
önskar att jag inte kände något
vore bättre att vara tom
jag är full av panik oro och ångest
skuld
känslor om egoism, värdelöshet och själviskhet
jag känner mig hemsk
samtidigt äcklig
äcklig
ovärd
när jag går över vägen ser jag mig inte längre för, det kvittar
när jag kliver över tågrälsen ner till sjön orkar jag inte vrida på huvudet. smäller det så smäller det
jag orkar inte längre
jag skulle aldrig medvetet, det har jag inte samete för
men det kvittar
just nu
för allt är så tungt allt är så mörkt och svart och smärtar så att ljuset vore en befrielse
8 augusti
Mitt hjärta värker. Jag har ätit mycke idag och varit helt slut. Tränat promenerat tränat och haft panik över att sitta still. Inte kunnat koncentrera mig. Och nu värker hjärtat de gör ont i det och sticker. Jag tror jag kommer dö snart. Tecken lyder på det. Jag tror vi alla känner på oss, inget kan besegra sjukdomen. Den tar över mig mer och mer. Den styr mig helt och hållet. Rakt ner till graven. Hela kroppen är mör och att hjärtat värker beror på att de snart inte orkar. Jag känner det. Jag ser tecken överallt.. Jag får upp minnen från livet, händelser dyker upp som jag åter upplever i tankarna. Som att jag sammanfattar livet, förbereder mig för att knyta i hop säcken. Jag gör det jag kan för att vara kvar och andas. Jag älskar min familj över allt annat och jag vill inte lämna er här, och inte flyga iväg och ge er sorg. Jag vill ge er kraft, mod och kärlek. Jag vill dela min själ och placera en bit i er var. Jag älskar er och ni måste förstå att kanske det är dags för mig att lämna.
2015-08-02
Jag hatar att vara sjuk, att se hur åren ramlar bort. Ungdomen, då de sägs att man ska leva. Jag tacklar ständigt ångesten varje dag, det är så livet ser ut. Att undvika den, inte låta den tala. De verkar mer som att jag styrs av den. Ibland funderar jag på vad jag skulle gjort och hur jag skulle levt om jag inte hade en ätstörning. Hur hade mitt liv sett ut, hade jag mått bättre. Hade min familj också haft ett bättre liv, skulle vi alla vara lyckligare.
Jag vet inte, men ibland funderar jag på sådant jag skulle vilja göra. Sådant jag nu är begräsat ifrån, om jag vore fri. Kunde jag då njuta av det och leva ett bra liv. Ibland känns det nästan skrämmande, varför vet jag inte. Men tanken på att må bra och vara lycklig är främmande och kanske är det därför det skrämmer. Då kan ju saker och ting bli sämre, men mår jag dåligt är det inte mycket som kan ändras till det värre. Jag oroar mig för allt, jämt och ständigt.
Känner att livet kunde varit bra, det finns nog mycket att upptäcka, göra, känna och uppleva. Resor, kärlek, äventyr, stabilitet och de här spontana. Att bara njuta av nuet och inte ständigt planera nästa steg och oroa mig för komande saker.
Jag tänkter att en dag ska jag leva, en dag och den dagen är det jag förbereder mig nu. Hur då, jo genom att misshandla min kropp så pass att jag snart dör. Det finns ingen logik i det hela, jag lever i ett vansinne. Men på något vis väljer jag detta ändå, det är en trygghet som inte vill mig väl. Men jag vet som inget annat. Och jag är låst i detta, det är svårt att beskriva med ord vad som håller mig fast.
