Fortsättning
Hur denna tisdag fortsatt:
Jag fick ångest efter måltiden lunchen alltså. Och intalade mig själv att jag skulle stanna i den, vara stark. Men mättnadskänslan blev för påtaglig och det rev och slet i mig jag försökte rita men paniken bara malde inkom mig. Det går från förnuft till känsla ett krig där inne. Jag borde stanna inne sitta still och vinna över ångesten och jag borde gå ut och gå nu! Ut och rör på dig ditt äckel skriker känslan. Jag får ingen ro och känslorna över röstar förnuftet som inte har någon chans.
Jag går ut på en riktigt lång promenad, i skogen över ängar. Andas frisk härlig luft och går i lugnt tempo. Går förbi ett jordgubbsland på en äng. Får för mig att palla några, som man alltid gjorde förut med kompisar på sommarna. Så jag börjar plocka fyller hela tröjan och lindar om, låt mig gissa att de var minst ett kilo jordgubbar. Härligt stora röda, superfina. Jag traskar vidare hemåt och vötjsrtbli törstig när jag går på skogsstigen får för mig att de är okej om jag tar en jordgubbe nu trotts mättnad från lunchen. Och då behöver jag inte tänka på något mellanmål sen innan middagen tänker jag. Jag går i solens hetta och jordgubben är ljuvligt söt och smälter i munnen. Jag tar en till, det kan inte skada. Och en till och en till och jag äter jordgubbe på jordgubbe medans jag går. Dessa är hälsosamma tänker jag. Fortsätter gå och fortsätter äta. Nu har jag ätit tio och snart tjugo. Åh är jag inte hemma snart jag kan inte hejda ätandet. Jag äter och äter 30 jordgubbar kanske 40, 50? Tröjan är nästan tom när jag kommer hem, magen är proppfull. Vad har jag gjort?! Snabbt trycker jag i mig de sista jordgubbarna. Jag har hestätit ksnske en liter jordgubbar?!?
Ångesten börjar krypa mot mig och nu exploderar den. Vad ska jag göra. Vart ska jag ta vägen. Jag packar min ryggsäck med böcker och börjar tok promenera ändå in till stan. Går och går och har svårt att andas. Ångesten tar död på mig. Fortare fortare går jag. Runt en mil. Tills jag kommer till min lägenhet i stan in på golvet och tok tränar. Kroppen orkar nästan inte men jag måste. Träna, sittupps armhävningar fram och tillbaka samtidigt som jag gråter. Skriker och ser mig i spegeln. Värdelösa äckliga fitta skriker jag till spegelbilden och gråter ner på golvet och tränar.
Går till mormor gråter
Går en promenad till
Tvingas hem för att äta middag!!
Äckel har panik kan inte andas måste äta igen
Är tvingad
Hemskt
Kommer hem gråter
Äter middag klockan 7 rejäl portion
Potatis gräddsås och kyckling
Tvingas
Äckel
Vill gå och lägga mig men tvingas igen
Kvällsfika 21. 00 (två timmar senare!!! )
1 banan 1nektarin 2dl mjölk
Diskussion bråk prat om tvångsvård
Att jag inte äter
Panik
Jag som vräkt i mig och vräker i mig fika direkt efter muddag
Förstå min panik
Nu vill jag sova
Och slippa vakna
Hemskt hemsk dag
Kommentarer
Trackback
