juni 17
Jag har sett ett ljus, det fladdrar svagt inom mig. Jag vet inte vad det betyder. Men det bubblade ur mig, fladdrade ur mig i dag. Var det solen? Fåglarnas kvitter.. Jag liksom vände mig bort från ångesten. Lyssnar inte till den. Jag föreslog en vän att vi skulle åka på en resa, fara iväg. Leva livet. Var det verkligen jag? Gamla Johanna som älskade livet. Ja jag tror de va hon. I helgen ska jag ut på krogen, spela bilbingo, boka en resa, kanske på middag och träffa en kille. Ja jag vet inte? Är det nu jag står vid valet, är det nu jag äntligen vågar. Vända mig till solen och leva. Jag är less på mörkret och döden. Jag vill leva, Jag måste faktiskt leva. Dö ska jag en dag men tills dess. Alla dessa ord. Får mig att undra, vem är jag egentligen? Jag känner gnistan från något förflutet i mig. Låt mig få blomma och grönska med sommaren. Låt mig få leva igen. Gud jag älskar dig. Tack för att du lyssnar till mig och tack för all kärlek du givit. Nu måste jag bli stark och ge kärlek åter
Kommentarer
Trackback
