Svag midsommarafton
Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att de är på de här viset. Är hemma med min fina familj. Men alla verkar ledsna och oroliga. Stämningen är spänd. Jag går på högvarv för att kunna klara av ångesten. Hantera den. I morse plantera jag och mamma saker ute i landet. När jag gräver sticker det till i hjärtat.. pulsen har varit hög hela dagen. Jag brukar ha låg puls men nu slår den snabbt och jag känner mig liksom slut i kroppen. Och i sinnet för den delen, Jag måste ständigt planera och försvara mig och känner stressen av mamma och pappa att jag ska äta mellanmål och så vidare. Nu vill jag bara ut och gå. De skriker i mig att jag måste röra mig. Åh jag orkar inte de här. Det tär.. och det tär på mig särskilt när jag ser hur det tär på min familj. De gör ont. Ont. Jag älskar er så..
Om det går att ta en bild tänkte jag förklara lite hur de ser ut. Varje dag skriver jag dessa planeringar. Dagen går alltså ut på att få så ångest fri som möjligt. Tills jag själv är helt slut. Vilket min kropp verkligen tycks vara idag.
Om det går att ta en bild tänkte jag förklara lite hur de ser ut. Varje dag skriver jag dessa planeringar. Dagen går alltså ut på att få så ångest fri som möjligt. Tills jag själv är helt slut. Vilket min kropp verkligen tycks vara idag.
Kommentarer
Trackback
