Onsdag
Somnade med ångest igår. Åt alldeles för mycket på kvällen. Lägger mig hellre hungrig ikväll än att uppleva det igen.
Åt en stor frukost i morse räkna den till 400 kcal minst. Åt vid 8. 00
Tränade lite.
Och nu vid 12. 00 åt jag en enorm portion se bild. Det känns i kroppen att jag ätit mera. Har en energi i kroppen som visar tecken på att jag har krafter vilket jag inte brukar. Just nu känns det väl helt ok. Jag är så rädd för att de ska ringa och jag blir tångsinlagd och fast i rullstolen igen. Då de matar mig till minst Bmi 20. Nej tack. Jag går min egna väg nu. Äter nyttigt mycket och tränar lite och rör mig relativt lite. Bara korta små mini promenader runt kvarteret. Jag ska övervinna ångesten och inte utsätta mig för den i onödan. Nu är jag mätt. Ska försöka behålla lugnet och kunna andas utan att hyperventilera och noja mig för att magen står ut (värsta känslan jag vet) ne nu är det dags att gå upp i vikt så jag får mer frihet. Jag längtar ut i livet. Och något som motiverade mig lite var en fin kille igår. Vi har skrivit lite med varandra han har nog velat ses men jag varken orkar eller vågar då han inte vet att jag är ett banrangel för tillfället. Vilket jag dock avslöjades med igår. Men det spelar ingen roll. Han kommer aldrig höra av sig mer. När han såg hur äcklig jag var. Men när våra blickar möttes och du log och så Hej var det som några fjärilar vakna de till liv i min kropp. Som legat död under svart aska. Några få fjärilar med vingar i färg reste sig och flaxande ut från min själ in i magen. Det var underbart. Det fick mig att tänka på livet. Livet från den ljusa sidan.
Det är nog mycket jag går miste om. Jag måste kämpa. Hur ont det än gör. Och jag gör det på egen hand med hjälp av min underbara familj. ❤
Kommentarer
Trackback
